Huggormar och fyllekajor
Ooh va myche som hände på den här förra tiden.
Det har varit Brännbollyran med mina älskade vänner & kära "familjen".
Firat Aniistrumpis födelsedag. Sen mycket annat också, men jag tror jag tar med mig det i graven som man brukar säga. :)
Varit alldeles för mycket Bollnäs på sistone, och alldeles för mycket fest. Alldeles för många förvirrade dagar och sömnlösa nätter. Men har haft så roligt!
Nu behöver jag vila upp mig. Sjuk har jag blivit också. Igen. Helt slut i kroppen, varenda muskel tycks ha förtvinat och känner mig ungefär lika smidig som ett kylskåp när jag vaknar om morgonen.
Jag tror jag varit 15år igen senaste veckorna. En annan tid, samma plats. Idag mår jag som 75.
Nu blickar vi framåt. Sökt lite jobb, från Norge till Stockholm till New York.
Nästa torsdag är det agentur-möte, så då blir det en resa till Stockholm. Har lite framför mig som jag måste vara frisk inför, så nu gäller det att kurera!
Sen fyller Mille år den 16 aug, Ewe 21 aug och jag & Nea & My 26 aug. Så det blir många kalas denna månad!
Orkar knappt skriva. Brusar. Fläkten från datorn som annars är nästintill ljudlös går rakt in i huvudet på mig. Är som att jag numera får in en annan ljudfrekvens. Aow.
Söndag.
Igår var vi på utflykt. Först åkte vi till havet. Mysigt. Hade med oss bla. ostmackor, singoalla och melon. Höll på att somna, var så skönt att bara ligga där. Lyssna på vågorna och glömma allt.
Sen åkte vi vidare till Laxforsen, väldigt mysigt. Gamla hus och små caféer. Forsen var gigantisk. Han sa "Mycket imponerande". Haha. Då skrattade jag åt han.
Sen skulle det tas kort på forsen, igen. Så börja jag gå därifrån, var inte lika imponerad. Eller ja, joggade. Så hitta jag inte han igen. "Hallå?" "Nobbe?"
Några bilar åker förbi och jag går och letar med blicken inne i skogen.
Bilarna som åkte förbi såg senare mig , nästan snubbla till, ta mig för hjärtat, och skrika till.
Han hade gömt sig bakom ett träd och skulle skrämma mig.
Alla i bilarna skrattade.
Kul. Uppskattat. Mycket imponerande.
Blev inget av med kärlekstigen sen.
Senare på kvällen skulle vi på kvällspromenad. Tog bilen och åkte upp till hemlingbybacken. Där har de bra spår, man kan välja mellan 2,5 km, 5 km och 10 km.
2,5 km fick räcka igår, det började skymma och skogen är inte lika inbjudande då. Speciellt inte om det kommer björnar, eller älgar..
Började skrämma upp mig själv. Vad gör man om man möter en björn? Kan ju inte bara lägga sig på marken? Klättra upp i träd, går inte. Springa, hinner ju aldrig. Det är kört.
När jag går som mest och är rädd för stenar som i mörkret ser ut som björnar, ringlar en huggorm förbi hans fötter och han skriker till. "WHAA JÄVLAR!" Jag hoppar på tårna därifrån skrikandes, vågar inte sätta fötterna i marken.
Ormen ringlar vidare in i skogen.
Resterande kilometer skrek jag och hoppade varje gång jag gick på en pinne, eller hörde nåt från skogen. EN OOORM!
Det finns en rolig gubbe som heter Abbe, använder ett citat av honom som avslut;
"Allt finns i naturen!"
Peace.
Det har varit Brännbollyran med mina älskade vänner & kära "familjen".
Firat Aniistrumpis födelsedag. Sen mycket annat också, men jag tror jag tar med mig det i graven som man brukar säga. :)
Varit alldeles för mycket Bollnäs på sistone, och alldeles för mycket fest. Alldeles för många förvirrade dagar och sömnlösa nätter. Men har haft så roligt!
Nu behöver jag vila upp mig. Sjuk har jag blivit också. Igen. Helt slut i kroppen, varenda muskel tycks ha förtvinat och känner mig ungefär lika smidig som ett kylskåp när jag vaknar om morgonen.
Jag tror jag varit 15år igen senaste veckorna. En annan tid, samma plats. Idag mår jag som 75.
Nu blickar vi framåt. Sökt lite jobb, från Norge till Stockholm till New York.
Nästa torsdag är det agentur-möte, så då blir det en resa till Stockholm. Har lite framför mig som jag måste vara frisk inför, så nu gäller det att kurera!
Sen fyller Mille år den 16 aug, Ewe 21 aug och jag & Nea & My 26 aug. Så det blir många kalas denna månad!
Orkar knappt skriva. Brusar. Fläkten från datorn som annars är nästintill ljudlös går rakt in i huvudet på mig. Är som att jag numera får in en annan ljudfrekvens. Aow.
Söndag.
Igår var vi på utflykt. Först åkte vi till havet. Mysigt. Hade med oss bla. ostmackor, singoalla och melon. Höll på att somna, var så skönt att bara ligga där. Lyssna på vågorna och glömma allt.
Sen åkte vi vidare till Laxforsen, väldigt mysigt. Gamla hus och små caféer. Forsen var gigantisk. Han sa "Mycket imponerande". Haha. Då skrattade jag åt han.
Sen skulle det tas kort på forsen, igen. Så börja jag gå därifrån, var inte lika imponerad. Eller ja, joggade. Så hitta jag inte han igen. "Hallå?" "Nobbe?"
Några bilar åker förbi och jag går och letar med blicken inne i skogen.
Bilarna som åkte förbi såg senare mig , nästan snubbla till, ta mig för hjärtat, och skrika till.
Han hade gömt sig bakom ett träd och skulle skrämma mig.
Alla i bilarna skrattade.
Kul. Uppskattat. Mycket imponerande.
Blev inget av med kärlekstigen sen.
Senare på kvällen skulle vi på kvällspromenad. Tog bilen och åkte upp till hemlingbybacken. Där har de bra spår, man kan välja mellan 2,5 km, 5 km och 10 km.
2,5 km fick räcka igår, det började skymma och skogen är inte lika inbjudande då. Speciellt inte om det kommer björnar, eller älgar..
Började skrämma upp mig själv. Vad gör man om man möter en björn? Kan ju inte bara lägga sig på marken? Klättra upp i träd, går inte. Springa, hinner ju aldrig. Det är kört.
När jag går som mest och är rädd för stenar som i mörkret ser ut som björnar, ringlar en huggorm förbi hans fötter och han skriker till. "WHAA JÄVLAR!" Jag hoppar på tårna därifrån skrikandes, vågar inte sätta fötterna i marken.
Ormen ringlar vidare in i skogen.
Resterande kilometer skrek jag och hoppade varje gång jag gick på en pinne, eller hörde nåt från skogen. EN OOORM!
Det finns en rolig gubbe som heter Abbe, använder ett citat av honom som avslut;
"Allt finns i naturen!"
Peace.
