Livet

Ont i fossingarna. Notering till mig själv; inte gå i +10cm klackar en hel dag. Obetalt.

Men lycklig! Vet inte hur mycket jag vill skriva om det här i bloggen, känns som jag vill hålla det för mig själv och mina närmaste ett tag. Men kan skriva så mycket som att jag är modell, ska gå en visning inom kort, och sen jobba utomlands.. (New york, asien, Milano, L.A..)

New york har jag i blodet så att säga. (På mina händer, är blodådrorna på vänstra - format som ett N och på min högra ett Y.)

Mami fick som ung också mycket erbjudanden om att modella, bla. när hon bodde i Italien. Det är kanske en sak till som inte många vet; har lite italienskt blod i släkten. Capisce? :)

Var så skönt när jag satt på tåget hem igår. Massa gratulationer från alla älskade vänner och familj på telefon. Hade träffat Nea och pratat om allt möjligt, jätteroligt. Sen dog mobilen (batteriet) och så satt jag själv där på tåget. Började skymma utanför fönstret och kroppen var så trött, fötterna ömmade. Men de fick ett par ballerinaskor som present för en bra prestation under dagen. Så de fick vila.

Sen tog jag på Ipod:en, lyssnade och bara svävade iväg i tankarna. Hade en varm känsla inom mig och bara mådde bra!

Kunde inte hjälpa att tänka på en annan resa då tankarna i mitt huvud, likt ett mantra, upprepade sig; nu blir ingenting som förut.. ingenting blir som förut..
Det var fem år sedan nu. Ganska precis just den här tiden på sommaren.
En annan tid, en annan plats. En helt annan verklighet.

Såg ner på ballerinaskorna och de ömmande fötterna, och undrade över hur dessa fossingar orkat gått så långt. Mindes de blå skoskydden jag hade på fötterna, där i bilen, för fem år sedan.
Mina röda skor som beslagstagits av polisen. Kände mig kall, kränkt, utsatt.

Nu hade jag mina högklackade plus tio centimeters i en påse brevid mig, rödrutiga ballerinas på fötterna och en varm mysig känsla i hela kroppen.

Var så trött, så trött när jag kom hem. Men glad. Och jag mäter inte min lycka med den där dagen för fem år sedan, jag har kommit så mycket längre. Har blivit tusen gånger starkare, även om jag också har mina stunder som alla andra då jag bara vill gömma mig under täcket.

Men igår var en jättehärlig dag! Och jag är lycklig; nu blir ingenting som förut..

Deeptalk redan klockan åtta en fredag morgon. Snap out of it!!


Nej, en kaffe nu och sluta använda bloggen som förbilaga till mina memoarer!
12.30 ska jag träffa Monika + Mimmi (världens sötaste Toy pudel som jag är extra-matte åt)

& klockan 16.00 ska jag hämta Mille på dagis. Fredag = Popcorn! :)





Ha en trevlig helg allihopa!

XOXO