Drömkåken

Idag har vi kollat på hus, jag, mamma & pappa. Ett hus som jag blev kär i, som pappa vägrat åka och kolla på, fick vi åka till idag.
Jag kallade det för slottet, pappa sa att det var ett kråkslott.

Mamma blev kär i det. Helt lyrisk och gick omkring på gräsmattan och överröste huset med lovord. Här skulle hon trivas. Här skulle de bli gamla. Rabatterna hade hon redan färdigplanerade i sitt huvud. Behövdes röjas upp lite, ganska igenväxt, eller lummigt i hennes ögon. Vi såg husets riktiga skönhet. Mamma såg framför sig en sommar i hammocken, med en drink i ena handen och pappa som står vid grillen.

Pappa såg framför sig en sommar i blåställ, med byggställningar. Riva ner halva fasaden, bygga nytt. Byta taket. Förruttnade träplank och en saggig entre. Han peka lite på en rostig takränna och noterade även ett getingbo som tagit form på husets gavel. Han såg pengarna flyga iväg.

Men mamma var hemma. Hon älskade det. Hon ville flytta in idag. "Vi köper det, jag kan betala så drar du in fjärrvärme". Pappa sa att han inte var 20 längre.

Mamma sa att hon inte behövde någon värme. Lite mattor och så till en början..

22 år bodde de på fiskens. Huset jag växte upp i, döptes i (var väl antagligen pappa som tyckte det var mest ekonomiskt), lekte i, tappade mina tänder i, fördärvade.. och nu.. är det inte längre i våran ägo.


Jag tyckte pappa kunde bo i tält utanför huset, han gillar ju friluftsliv. Men då fick jag en Ljusnan i huvudet.



Vi får väl se pappa, vi får väl se..