Athen update!
(Detta skrevs tisdag, 26e.. glömt att uppdatera!) Bilden är ifrån våran marknad här utanför hotellet.
Long time no see.
Det är galet här i Aten! Var börjar man.. Trafiken. Kanske är det första man lägger märke till när man anländer. Det finns inte direkt några trafikregler.
Eller kanske de finns, nergrävda någonstans.
Bilarna kör som galningar, eller bilisterna. Taxichaufförer skriker åt varandra, åt andra bilar och åt fotgängare. För att inte tala om när man försöker få tag i en. Alla ignorerar och kör vidare, sen när man väl får tag i en - då vet de inte adressen.
En morgon hade jag bråttom till ett jobb, och ropade på en taxi. Den stannade, till min stora lycka tyckte jag att morgonen började bra, men skenet bedrar.
Taxin skjutsade mig tillbaka hela vägen jag gått redan, och mumlade något på grekiska som svar på min adress. Kroppsspråket kunde jag förstå åtminstone, de flaxande händerna och höjda ögonbrynen. “You go, okej?”
Så fick jag hoppa ut.
Det känns ibland just så, man har liksom krypit igenom en låång tunnel och ser plötsligt ljuset, så kommer en taxi och skjutsar tillbaka en, så man får börja om.
Ganska motigt, med andra ord.
Så jag fick hoppa på en buss. Här är det inte som hemma i Sverige. Där man blir lite smått irriterad över att inte få en sittplats, sådär runt fyra tiden när alla skolbarnen självklart måste åka buss samtidigt.
Nej, här ser man inte ens sittplatserna när man försöker pressa in tåspetsarna, så inte glasdörrarna ska klämma dom, när de går igen. Och så kommer en ny hållplats, då ska en lääängst bak i bussen armbåga sig igenom alla sardiner. Och ett 6pack till vill in.
Höll på att flyga ut under en resa, då jag stod lite olyckligt till och vinglade längs kanten.
Hade varit jobbigt. Antar att ingen bil hade bromsat. Hade blivit en platt sardin helt enkelt.
Adresserna. Vi har en karta som hjälp, men ibland är den lite svår att använda. Man ser vart man ska, men var är VI någonstans då? Det står inte. På pappret heter adressen oftast något annat än vad den gör på gatan också. ..Giv oss styrka!
Vet inte om ni sett grekiska bokstäver? En översättning ser ju oftast inte likadan ut som orginalet kan jag ju säga.
Sen har vi jobben här. Idag jobbade jag i en vääldigt kall garagelokal, freeezingfuckingcold, sådär så tårna vitnar, benen får en vacker blå-röd-melerad hudton och lite sådär fint knottrig. Då känner man verkligen för att ställa sig framför en fläkt med ännu mer svinkall luft riktad på en på högtryck i tunn sommarklänning. Nej.
En dag här stod jag utomhus, i nollgradigt väder. Aldrig skakat så mycket i mitt liv. Det blåste storm, högt upp på ett berg och smink och garderob var.. Utomhus.
“Look relaxed Allina” (Mitt nya grekiska namn)
- Yeah.. That will help.
Det är inte lätt alla dagar.
Men man ska aldrig ge upp! I fredags var jag lyckligare än någonsin och livet kändes så jävla bra. Vet precis på dagen! Hur ofta känner man sig hög på livet?
Det har den effekten på en. Man älskar det och hatar det. Men i överlag, så är det ett hemskt, galet, konstigt, ibland omänskligt.. och alldeles … alldeles underbart.. Modell liv.
.jpg)
